Lösgjordhet och ställning

Ställning och böjning

Hästen skall vara formad efter det spåret ekipaget rider på, alltså rider du rakt fram längs en långsida eller kortsida ska hästen vara rak i sin kropp men om du rider på ett böjt spår ska hästen vara formad runt innerskänkeln.

Hästen ska vara ställd åt rörelseriktningen på volt. Ställning sker i nacken, i hästens första och andra halskotan - alltså i Atlas och Axis.

Hästen ska vara böjd i bålen, detta “runt” innerskänkeln. Hästen har begränsad rörlighet i ryggraden, utan böjningen sker i muskulaturen.

Ryttaren ställer hästen genom sitta kvar mitt i sadeln, att aktivera hästens inrebakben med innerskänkeln, ryttaren gör att ställande tygeltag med innertygeln. Ytterskänkel verkar framåtdrivande och yttertygel är mothållande på hästens yttrebog och reglerande på ställningen.

Ryttaren böjer hästen i bålen genom en “skänkelskillnad”. Alltså att inre och yttreskänkel är olika placerade. Inreskänkeln skall vara placerad vid sadelgjorden och förmå hästen att driva med sin insida. Ytterskänkel ska vara något tillbakadragen och driva fram hästens yttrebakben. Båda skänklarna böjer hästen i bålen.

När ryttare rider på volt ska känslan vara “innerskänlen mot yttretygel”. Alltså, all energi som ryttaren skapar med inreskänkel ska fångas upp i den yttretygeln. Hästen ska vara ställd för sitsen och skänkeln. Ryttaren ska kunna mjuka av i inretygeln och hästen ska vara kvar ställd inåt.

Hästar är precis som vi människor, höger- eller vänsterstarka. Detta måste ryttaren kunna känna och rida hästen så liksidig som möjligt. Målet med ridning är att få en rakriktad och avspänd häst som jobbar lika mycket med båda sina kroppshalvor.

Hästens starka sida kan uppfattas som hästens stela sida i tygeln, och den svaga sidan kan uppfattas som den mjuka sidan. När vi rider en högerstark häst i höger vara vill hästen i regel inte ställa och forma inåt och den vill gå med sitt vänstra bakben utanför kroppen. Ryttaren måste då gymnastisera det stela bakbenet och rama in hästens yttrebakben med ytterskänkeln. Ryttaren kan vid behov ta understödjande tygeltag i den starka sidan samtidigt som denne lägger på samma sidas skänkel för att förstärka skänkeln. Målet är att ryttaren känner en kontakt i yttretygeln och att inretygeln kan mjuknas av och hästen är kvar ställd för skänkeln.

Om vi fortsätter rida på den högerstarka hästen men byter till vänstervarv är vi i hästens svaga varv. Hästen kommer då upplevas väldigt mjuk i inretygeln och stel i den yttre. Hästen kommer vilja gå med bakdelen innanför spåret (åt vänster) och yttrebogen utanför (åt höger). Ryttaren måste då få hästen att spåra, att hästen går med framdelen i bakdelens spår. Detta görs genom att ryttaren leder framdelen till bakdelens spår. Då måste ryttaren först räta ut hästen i halsen med yttertygeln så ryttaren kan påverka framdelen. Därefter skall ryttaren ta ledande tygeltag med innertygeln (vänster) samtidigt som hästen inte får böja halsen inåt. Ryttaren måste ta fram sin ytterskänkel något och försöka påverka framdelen. Den inre skänkeln aktiverar hästens svaga bakben. Ryttaren måste försöka få kontakt på inretygeln och kan i korta stunder motställa hästen, alltså ställa till höger för att räta ut yttersidan och få framdelen tydligare över hästens svaga bakben.