Hästens hoppteknik

Vad är en god teknik och

hur “ska” en häst hoppa?

För att kunna urskilja kvaliteter hos hästar måste vi ha ett ideal för vad som är mest eftertraktat. Sedan är det upp till varje person att välja en häst som passar just denne och deras mål med ridningen. Vissa vill ha en hoppstammad häst, andra dressyrstam. En tredje vill ha en snäll amatörhäst och den fjärde kanske vill ha en explosiv tävlingskamrat. Men hur vet vi då vad som är en “bra” häst? Och hur “ska” en häst hoppa för att anses som den bästa?

När vi tittar på hästar i Sverige följer vi SWB’s linjära beskrivning. SWB står för Swedish Warmblood Association och det är den svenska ridhästens avelsförbund. En linjärbeskrivning är en niogradig skala från A till I där hästens bedöms i bland annat teknik (fram- och bakben), Scope, temperament osv. Det ät totalt 15 bedömningspunkter som ska tas till ställning. Där A och I tillhör de extrema och D, E, F är normen.

Galoppen

När man tittar på en häst vill man gärna se den i galopp först, där får man en uppfattning om hästens temperament och elasticitet. Galoppen ska vara vägvinnande men ändå balanserad, hästen ska ha en god ryggverkan i galoppen och använda hela sin kropp. En hopphäst ska kunna reglera sin galopp för att få en bra taxeringsförmåga. Galoppen ska vara stark och tydlig i sin tretakt. Galoppen har ett tydligt svävmoment. Vissa hästar galopperar med s.k “Fyrtaktsgalopp”, det är inte att föredra. Det finns dock exempel på hästar trots sin svaga galopp som har blivit väldigt bra hopphästar.

Avstamp, taxering och kvickhet

När vi sedan ser hästen i hoppning kollar man först efter hästens balans och således taxeringsförmågan. En balanserad häst har alltid lättare att taxera än en obalanserad. Man kollar även på hästens inställning till uppgiften, det betyder om den är trygg i uppgiften eller om den är spänd och ofokuserad. Hästen ska ha ett kraftfullt avstamp där det nästan “smattrar” i marken när den hoppar av, utan att den spänner sig. Själva språnget ska ta lagom lång tid, alltså att hästen inte skyndar sig över eller blir hängande i luften. Ett kvickare språng är att föredra i omhoppning, medans ett långsamt språng är ofta mer “försiktigt” och således kanske felfritt.. Man kollar även på riktningen i språnget, vart tar manken vägen? Då är det främst avsprångsfasen man tittar på. Manken ska komma uppåt framåt, hästen ska välva sin kropp i språnget.

Teknik; framben, bakben och rygg

Nu till det “roliga” att kika efter. Hästens teknik går alltid att förbättra, frambenen är lättast att påverka, men en häst som har god teknik av sig själv har alltid bättre förutsättningar än en häst som måste öva upp sin teknik.

Framben

Hästen ska, med hjälp av manken, lyfta sin överarm framåt i språnget, underarmen ska följa och gå framför hästens bog. Hästens ska vinkla in sina kotor mot kroppen. Denna rörelse ska vara kvick och konstant, alltså att hästen gör lika varje gång.

En icke önskvärd teknik är när frambenen gått in under hästens bringa och skenbenen är under hästen, då ökar risken för nedslag. Det är inte heller att föredra om hästen har en sk “hängande frambensteknink”. Alltså att hästen saknar förmåga att vinka in sina knän och hoppar mer eller mindre med raka framben.

Bakben

Hästens bakbensteknink är svårare att påverka. Här är ytterligheterna att hästen fäller ut sina bakben bakom kroppen eller kniper med dem under. Den första är att föredra. Man vill att hästen ska fälla ut sina bakben bakom kroppen, utåt, bakåt. De ska inte gå in under kroppen och knipa, då ökar risken för nedslag.

Ryggverkan

Precis som när vi arbetar hästen på marken vill vi ha en god ryggverkan. Hästen ska välva sin rygg och manken ska komma uppåt i språnget. Hästens bakbensteknik är ofta kopplat till ryggverkan. Bra bakben har ofta en god ryggverkan och tvärtom. En god ryggverkan kommer från hästens förmåga att sänka huvud och hals i avsprånget så att den kan hoppa uppåt, framåt.

Dålig ryggverkan kommer ofta från ett för högt huvud och ett obalanserat avsprång. Ryggverkan är svår att påverkan, men precis som i ridning, jobbar hästen korrekt ökar chansen för ett korrekt språng.

Scope och elasticitet

Scopet är svårt att ta på, ett bra scope är när de övre punkterna samverkar. Alltså hästen är elastisk, den har ett bra avstamp, den välver sig och är balanserad. Scope beskrivs som stort och litet. Det kan liknas vid kapacitet, men är inte riktigt samma sak.

Elasticiteten är viktig vid all ridning, men i hoppningen så utgör det hästens förmåga att använda sin kropp, hur mjuk och rörlig den är.

Inställning

Den för hästen absolut viktigaste egenskapen är hästens inställning. Hästen ska leta hinder, vilja komma mellan hinderstöden och direkt leta efter nästa hinder. Har du någon gång haft känslan när du rider fram att hästen bjuder mot ett hinder och tänker hoppa? Lyxigt för dig!

En modig men försiktig häst kommer alltid vilja vara felfri, alltså bli den bästa. Hästen känns modig när den ställer upp, hoppar av och lika glatt hoppar hindret efter. En för försiktig häst vill inte slå sig, alltså blir felmarginalen mycket mindre. En mycket försiktig häst kan det räcka att den slår sig en gång för att sedan tappa förtroende.

En häst för bredden, alltså oss, mig själv och er som kommer rida 120-130, är en modig häst att föredra. Hästens ska inte ta illa upp om man råkar göra fel, utan den ska vilja hoppa även nästa gång. Sen är det viktig att komma ihåg att även de mest tacksamma hästarna når sin gräns tillslut. Ibland hör man folk säga “Den hoppade i alla lägen för 1 år sedan, nu försöker den inte ens..” och precis så blir det, får hästen bara dåliga erfarenheter kommer inte längre att ställa upp. Det är därför man ska skynda långsamt och våga vara kvar på en höjd även fast känslan är att jag borde kunna hoppa högre.

Den försiktiga hästen vill alltid vara felfri, inte slå sig. Men har man en för försiktig häst blir den mindre förlåtande.

Även hästar med mycket dålig exteriör eller inte gynnsam teknik kan komma väldigt långt med rätt inställning och bra grundridning.

Att utvecka hästen

Alla hästar är inte värda en miljon, men alla hästar kan kännas som det. En häst som fått gedigen grundutbildning, som är lösgjord och rakriktad, som rids hållbart, får rätt foder, får återhämtning, och har väl anpassad utrustning kan alltid utvecklas och komma framåt. Genom korrekt grundridning, i såväl hoppning som dressyr, kan hästarna utveckla sin styrka och elasticitet och på så sätt hoppa mer väl genom koppen.

Skynda långsamt och ha roligt - det är det viktigaste.